Dockmamman i Jämtland stickar upp

11 april 2008 10:30

Kära du, jag blir så ledsen för din skull men jag ahr precis varit in till min bloggvän Charlotte och skrivit i hennes inlägg så mycket att jag tänkte att du kanske kan gå in och läsa du med.

Det är sååå fruktansvärt maktlöshet man känner men att visa att du tror och bryr dig så ger det ditt barn styrka för min mamma hon gav aldrig mig något stöd hon sa bara när jag kom hem och talad om vad som hänt den dagen så sade hon vad har du gjort nu då.

sedan så gjorde hon inget mer, så jag vet att det du visar och bryr dig det ger er båda styrka och med det så kommer ni en dag långt med mobbingen och då får ni er rättvisa/Kram

Jag lägger in dig i mina länkar

Dockmamman i Jämtland stickar upp

11 april 2008 10:31

Glömde adressen till Cahrlotte

http://charlottas.bloggagratis.se/#634140

Britt-Marie

11 april 2008 10:49

Jag förstår verkligen situationen, både som barn och vuxen. Jag var så tacksam när mina barn lämnat skolvärden för den är tuff, otroligt tuff. Vad man kan göra som vuxen, det har jag inget svar på. Jag önskar verkligenatt ni hittar en lösning, jag ska hålla tummarna.
Kram

Eva

11 april 2008 11:19

Jag känner hur det knyter sej i magen när jag läser vad du skrivit.Jag hade det ungefär så under min skoltid...det är länge sedan men kännslan att inte duga sitter kvar
och jag blir så ledsen när jag hör andra behöva utstå detta.Ge er inte uta hjälp henne,prata m lärare o elever,gärna även föräldrar t dom som mobbar.
Mobbare är ofta rädda o osäkra som tuffar till sej i grupp.När det gäller ens barn så är man en Tiger!! Ge inte upp.KRAMAR

Bimbo Boy

11 april 2008 11:38

Tack.

Charlotte

11 april 2008 12:08

Dockmamman tipsade mig om din blogg. Jag ser att din dotter går igenom ungefär samma som min äldsta son har gjort under hela sin skoltid. Vi trodde att det skulle bli bättre på gymnasiet, men tyvärr blev det inte så. Är man snäll, inte så tuff blir man lätt ett offer för andra. Även grabbar har en tendens till att frysa ut, jäklaas med de som inte "passar in". Till hösten ska min son byta gymnasium, han vill öppna café så jag hoppas vi hittar en skola som kan erbjuda en bra utbildning. Att han måste bort från orten vi bor på är ett måste.
Det är första gången jag är inne hos dig, får jag länka? Ser att du skriver om ett av mina största intressen GARN. Jag ska läsa vidare när jag sansat mig. Jag hoppas det ordnar sig för din dotter med tiden. Jag ger inte mycket för skolan.

annette tobiasson

12 april 2008 12:34

Hej Garntroll!
Jag är en "Garnkonstnär" o garngalen och en av dina kunder på Budera som du gett många bra omdömen till. Jag tackar. Men så har du fina garner också o är pålitlig! Heter Bluedesign där.
JO jag vill bara säga att min dotter blev också "mobbad" mer psykologiskt då, av ett gäng "hemska brudar" när det begav sig o det var nära att jag gick ut o slog dom på smalbenen MEN, jag lärde mig att det viktigaste var att jag inte "tyckte synd om" eller beskyddade min dotter! Snarare gav jag henne massor med uppmärksamhet men på ett smart sätt, gjorde mycket ihop med henne, stärkte henne, "lämnade " lite mig själv och fokuserade på hennes liv.
Hennes BRA väninnor fick vara mycket hos oss, jag skjutsade dom till Discot (dom va mellan 12-15..) hämtade dom efteråt,gick på Konserter med dom, hittade på allt möjligt som Dom tyckte va kul, tackade nej till egna fester o va nykter o glad utvilad mamma som lät henne ha lite tjejfester hemma o "fanns där" UTAN att lägga mig i.
Tror detta stärkte hennes självförtroende och det spred sig på skolan hur bra hon hade det, o hur mycket kul hon o hennes kompisar va ute på o gjorde mmm, SÅ när nian nästan var slut hände det sig att den ena av DOM brudarna kom o ringde på dörren o bad om ursäkt! Hon hade bl a skrivit ett Hatbrev till min dotter o lagt i vår brevlåda. Vi bjöd in henne o sen dess är dom bästa vänner än idag o nu är dom 25 år o min dotter bor o ska gifta sig på Irland!
Hon har själv många ggr sagt att Tack mamma för att du fanns där bara.....inget mer.
Hoppas mina ord kan trösta dig men det är inget fel på Dig eller Er. Barn och speciellt tjejer är grymma i en viss ålder o måste konkurera men det är ju Dom som mår sämst. Det visade sig att Den tjejen som kom hade Anorexia o har ju fortfarande men.
Dom lägger sina egna problem på någon "tacksam mottagre" så säg det till din dotter att försöka att inte "ta in"! Inte bry sig, gå rakt förbi,inte "Ta på sig", inte titta ner, visa starka sidor öppet, och sakta men säkert med Er hjälp bli sig själv i sig själv. Jag lovar att hon klarar det!
Det passerar.......men det krävs lite tålamod och positivt tänk!
Kramar från Stockholmstrollet.
(koster53@comhem.se)
Annette/bluedesign
Köper snart mer Garn